detta är normalt hos mig. att bli så irriterad på småsaker. men nu har det hänt flera hundra gånger och jag blir seriöst ledsen men ingen av er förstår egentligen. jag gör ochså fel på vissa saker men jag tror inte att någon av er har känt så som jag gör nu och har gjort flera hundra gånger. jag känner mig som en jävla toffel som bara tofflar och tofflar. jag trodde det var vi? det är det nog fortfarande, bara att mina känslor bara svämmar över. jag har så himla blandade känslor nu och ingen orkar förstå. jag har alltid varit den som lyssnat på folk även om jag inte orkat, för jag vill alltid finnas där! jo, jag känner mig grymt patetisk som skriver detta men jag vill att ni läser, och om ni läser detta, så vill jag inte att ni ska komma och fråga mig om texten handlar om er, för jag orkar inte ta snacket, det blir ändå alltid fel! men tänk efter hur jag känner ochså. hur ni skulle känna om ni var i samma situation. åh fyfan vad ledsen jag blir.
hoppas ni förstår. jag älskar er, men jag orkar inte med sånt här skit.